• Motljus på Helge å – Contre-jour on Helge river

    Att fotografera i motljus har inte varit min starka sida, så jag har inte lagt så mycket tid på det. Bland annat för att fotona blir ganska färglösa, förutom om man fotar över en stor sjö. Då kan man få både himmel och vatten i den fina blåa nyansen. Igår morse var jag vid naturum för att bland annat fotografera fåglarna vid fågelbordet. Men även för att få se en skymt av uttern.

    Vid fågelborden var det fortfarande för mörkt för att få bra foton när fåglarna flög. Jag gick till bassängen där uttern brukar hålla till. Efter en stund i det kalla vädret gick jag till den del av naturumbron där Helge å flyter, och tog några foton i HDR, tre exponeringar i varje foto, som vanligt. 🙂

    När jag fotat färdigt och kom tillbaka till naturum frågade jag en fotograf om han sett uttern, ja, den var här för en kvart sedan! 😆 Hahaha, ja så kan livet vara. Hade jag stannat en stund till och frusit så hade jag fått uttern på foto, men det kommer fler chanser, hoppas jag. På sista fotot har jag fotat andra sidan av Helge å. Där ser man skillnaden, då jag hade solen i ryggen, mycket färgrikare foton.

    Shooting in contre-jour has not been my strong side, so I have not spent so much time on it. Among other things, the photos become quite colorless, except if you shoot a large lake. Then you can have both sky and water in the beautiful blue shade. Yesterday morning I was at visitor center, for example, to photograph the birds at the bird table. But also to get a glimpse of the otter.

    At the bird tables it was still too dark to get good photos when the birds flew. I went to the pool where the otter usually stick to. After a while in the cold weather, I went to the part of the visitor center bridge where the Helge river flows, and took some photos in HDR, three exposures of each photo, as usual. 🙂

    When I photographed finished and came back to the visitor center, I asked a photographer if he had seen the otter. Yes, it was here fifteen minutes ago! 😆  Hahaha, yes, sometimes it may be so. Had I stayed for a while and frozen, I would have got the picture on the otter. But there will be more chances, I hope. On the last photo I photographed the other side of Helge river. Here you see the difference when I had the sun in my back, much more colorful photos.

    Motljus på Helge å – Contre-jour on Helge river.
    Motljus på Helge å – Contre-jour on Helge river.
    Motljus på Helge å – Contre-jour on Helge river.
    Bron över Helge å. Den ursprungliga uppfördes redan 1616-The bridge over Helge å. The original was built in 1616.
    Andra sidan av bron med solen i ryggen-The other side of the bridge with the sun in the back.
    Klicka på bilderna för att se dem i större format. Besök gärna vårt stora fotogalleri, länk finns i menyn - Click on the images to see a larger view. Please visit our large photo gallery, link is in the menu.
    Share this

  • Översvämningarna på Lillö-The flooding on Lillo

    Som jag nämnt innan så ligger Kristianstad väldigt lågt jämfört med havsnivån. Här finns även Sveriges lägsta punkt, som är 2,41 meter under havsytan! Alltså 241 centimeter. Varje vinter stiger vattennivån i Kristianstad med varierande vattennivå, men beteshagarna på Lillö fylls med 1-1,5 meter vatten! Genom Lillö rinner Helge å i två grenar, men på vintern brukar de flyta tillsammans och bilda en sjö, som jag kallar för Helge sjö. 🙂

    Kommunen har under många år byggt vallar på de mest utsatta platserna. Men det hjälper inte om det blir en ordentlig översvämning! År 2002 var den högsta översvämningen, då steg vattnet upp på tivoliparken. Helge å är Skånes största vattendrag, och rinner från Jönköpings län, och är ungefär 200 kilometer lång.

    Att Kristianstad drabbas av stora översvämningar har inte bara med att staden ligger lågt. Vattenflödet i ån ökar på vintern, så även havsnivån, och allt regn. När jag var och fotade på Lillö 1 November var vattenståndet mer än 50 centimeter högre! Då hade till och med gångbanan översvämmats, och den högsta vattennivån brukar inte komma förrän i Januari!

    As I mentioned before, Kristianstad is very low compared to the sea level. Here is also Sweden’s lowest point, which is 2.41 meters below sea level! Thus 241 centimeters. Every winter the water level rises in Kristianstad with varying water level, but the pastures of Lillo filled with 1-1.5 meters of water! Through Lillo Helge river runs in two branches, but in winter they usually float together to form a lake, which I call Helge lake. 🙂

    The municipality has for many years built ramparts in the most vulnerable places. But it does not help if there will be real high flood! In 2002, it was the highest flood in modern time, when the water rose up on the tivoli park. Helge River is Scania’s largest watercourse, and flows from Jonkoping county, and is approximately 200 kilometers long

    The fact that Kristianstad is suffering from major flooding does not only mean that the city is low compared with the sea level. The flow of water in the river increases in winter, so even the sea level, and all rain. When I was taking photos of the Lillö 1 November the water level was more than 50 centimeters higher! Then the walkway had even been flooded, and the highest water level usually does not come until January!

    Allt vatten bakom träden är översvämning! Kristianstad i bakgrunden-All the water behind the trees is flooding! Kristianstad in the background.
    Helge å har blivit “Helge sjö”-Helge River has become “Helge lake”.
    Kristianstads vattentorn, ett landmärke-Kristianstad water tower, a landmark
    Vattnet framför Kristianstad är betesmarker-The water in front of Kristianstad is pastures.
    Värmekraftverket bakom översvämningarna-The thermal power plant behind the floods.
    Mitt favoritmotiv på lillö. Bron till himlen-My favorite motif on lillo. The bridge to Heaven
    Klicka på bilderna för att se dem i större format. Besök gärna vårt stora fotogalleri, länk finns i menyn - Click on the images to see a larger view. Please visit our large photo gallery, link is in the menu.
    Share this

  • Den rädda talgoxen – The scared great tit

    Vid fågelborden finns många olika arter med fåglar. De vanligaste är grönfinkar, pilfinkar, blåmesar och talgoxar. Under fågelborden går det större fåglar och pickar upp maten som småfåglarna har tappat. Det är allt från skator, koltrastar, kråkor, fasaner och många fler. Som jag nämnt innan så är det grönfinkarna som har den högsta hierarkin vid fågelborden. Det är inte för att de jagar väck andra fåglar, nej, det är de själva som bråkar och slåss inbördes.

    Det är verkligen aggressiva fåglar som verkar vara enormt revirförsvarande. Det finns fyra fågelbord, plus ett stort rör fyllt med nötter, ändå ska de sitta på samma fågelbord, och helst pa exakt samma plats, allihopa. Därav de intensiva bråken. Blåmesarna tar det mesta med ro, de har lärt sig att grönfinkarna inte utgör någon fara för andra fåglar. Men andra fåglar blir rädda när de bråkar.

    Talgoxarna är väldigt rädda för grönfinkarna, och sitter för det mesta på röret med nötter. Men är det inga grönfinkar i närheten sitter de gärna vid fågelborden och äter den lättåtkomliga maten. Antalet talgoxar är inte fler än kanske fem, sex stycken, medans det är många fler av de andra fåglarna.

    At the bird tables there are many different species with birds. The most common are green finches, tree sparrows, blue tits and great tits. Under the bird tables, bigger birds goes and pick up the food that the little birds have lost. It’s all from magpie, blackbirds, crows, pheasants and many more. As I mentioned before, there are green finches who have the highest hierarchy at the bird tables. It is not because they hunt away other birds, no, it is themselves who are arguing and fighting with each other.

    It´s really aggressive birds which seems very territory defending. There are four bird tables, plus a large tube filled with nuts, yet they should be on the same bird table, and preferably in exactly the same place, everyone. Hence the intense fights. Blue Tits takes it calmly, they have learned that green finches not are a danger to other birds. But other bird species get scared when they fight.

    Great tits are very afraid of green finches, and is for the most part on the tube with the nuts. But it is no Greenfinches close they sit happily at the bird feeders and eat it easily accessible food. The number of great tits are not more than maybe five or six of them, while there are many more of the other birds.

    Jobbigt att hacka nötter hela tiden, jag vill sitta vid fågelbordet-Hard to chop nuts all the time, I want to sit at the bird feeder.
    Nu är det bara en snäll blåmes där, så jag tar chansen-Now it’s just a nice blue tit there, so I take the chance.
    Jag tyckte jag såg en grönfink, lika bra att flyga iväg-I thought I saw a green finch, just as good to fly away.
    Jag får sitta här och spana så att jag ser om det kommer några grönfinkar-I can sit here and look so I can see if there are comming some Green finches.
    Nu tar jag nog en snabb runda till fågelbordet-Now I’ll take a quick round to the bird table.
    Klicka på bilderna för att se dem i större format. Besök gärna vårt stora fotogalleri, länk finns i menyn - Click on the images to see a larger view. Please visit our large photo gallery, link is in the menu.
    Share this

  • Hysterin om supermånen – The hysteria about the super moon

    I söndagskväll när jag gick in på Facebook var det rena hysterin. Folk hade minsann tagit foto på den enorma supermånen som hade visat sig på kvällen. Jag tror denna hysterin började år 2015, då var det både blodmåne och supermåne, en “riktig” supermåne. Fenomenet som kallas för supermåne infaller 4-6 gånger årligen. Det betyder att den bara är kanske 10-20 kilometer närmre jorden än vanligt.

    Månen går i en epileptisk bana runt jorden, och avståndet varierar från 356 355 till 370 399 kilometer från jorden. Den “riktiga” supermånen var i fjol, den 14 November 2016, och det var första gången den var så nära jorden sedan 1948. Nästa supermåne infaller inte förrän år 2034! Jag läste kommentarer som “månen var otroligt gigantisk stor” Sanningen är att den var 236 kilometer LÄNGRE ifrån jorden än i fjol.

    Fenomenet när det är en “riktig” supermåne, så kan den upplevas som 14% större och 30% ljusare än vanlig fullmåne, enligt NASA. Många människor läser inte på ordentligt, ser de en tidningsartikel om att det blir en supermåne, läser de bara rubriken. Sedan går de ut och fotograferar denna “gigantiska” måne. 😆

    Dessa foton tog jag i fjol, inte den 14 November i fjol, utan den 6 Oktober 2017. Första bilden är hur man ser den med ögat, de andra två är redigerade för att se konturerna på månen. Notera de två sista fotona, hur månen har vridit sig lite, det är 12 minuter mellan tagningarna. Månen visar alltid samma sida mot jorden.

    In Sunday evening when I went in to Facebook, it was pure hysteria. People had taken a picture of the huge super moon that had been shown in the evening. I think this hysteria began in 2015, when it was both blood moon and Super moon, a “real” Super moon. The phenomenon called super moon occurs 4-6 times a year. This means that it is only maybe 10-20 kilometers closer to Earth than usual.

    The moon is in an elliptical orbit around the earth, and the distance varies from 356 355 to 370 399 kilometers from the earth. The “real” super moon was last year, November 14, 2016, and it was the first time it was so close to Earth since 1948. The next super moon occurs not until the year 2034! I read comments like “the moon was incredibly gigantic big” The truth is that it was 236 kilometers farther from Earth than last year.

    The phenomenon when it’s a “real” super moon, it can be perceived as 14% bigger and 30% lighter than normal full moon, according to NASA. Many people do not read on properly, they see a newspaper that there will be a Super moon, they read only the headline. Then they go out and photograph this “giant” moon. 😆

    These photos I took last year, not November 14 last year, but October 6, 2017. The first picture is how to view it with the eye, the other two are edited to see the contours on the moon. Note the last two photos, how the moon has twisted a bit, it’s 12 minutes between the taking. The moon always shows the same side to the earth.

    Månen som man ser den-The moon as you see it.
    Månen redigerad så man ser konturerna-Moon edited so you can see the contours.
    Månen, tagit 12 minuter senare, se hur den vridit sig jämfört med fotot innan-The moon, taken 12 minutes later, see how it turned compared to the photo before.
    Klicka på bilderna för att se dem i större format. Besök gärna vårt stora fotogalleri, länk finns i menyn - Click on the images to see a larger view. Please visit our large photo gallery, link is in the menu.
    Share this