Helmershus – Djävulens hus?

Finns det en djävul, och har han en fru, djävul? I så fall har jag träffat dem idag! Djävulen kan visst anta vilken skepnad som helst… Jag var idag som jag brukar, på upptäcktsfärd för att fotografera något intressant. Jag hade fått tips från en förre detta Österlövsbo att det skulle finnas ett gammalt stenbrott mellan Österslöv och Arkelstorp. Jag hade varit där igår en runda men inte sett någon skylt. Jag stannade och frågade en ortsbo, men han visste inget. Enligt mannen som tipsade mig skulle det vara ett välkänt gammalt stenbrott. Jag ville dit för där skulle det finnas gott om huggormar! 🙂 Iallafall, klockan var sent på eftermiddagen så jag körde hemåt. Idag skulle letandet fortsätta, och jag satte iväg mot Österslöv och Arkelstorp igen. Jag såg ingen skylt eller någon ledtråd som kunde led mig dit så jag körde in på en väg och chansade. Efter ett tag kom jag fram till ett stort hus, liknade mer ett slott än ett hus, trots namnet, Helmershus. Jag ställde bilen en bit ifrån på en parkeringsficka och gick mot huset. En bit efter huset var det en brant ner mot en våtmark och äng, så jag gick nerför slänten och fick överblick över huset på ett par hundra meter. Jag tog fram kameran, tog ett par foto när jag plötsligt hörde en kvinna skrika. Jag kunde inte höra vad hon sa, men på tonen var det inga fina ord, kunde jag urskilja. När kvinnan närmade sig på terrassen och jag stod helt still hörde jag vad hon sa, eller rättare sagt, skrek! -Försvinn härifrån annars ringer jag polisen! Jag blev helt ställd, vad är detta??? Hon fortsatte att skrika och gapa tills hon var tvungen att andas. Då frågade jag vad det var frågan om. Hon fortsatte bara att skrika och gapa, inget svar fick jag. Är Helmershus djävulens hus?

English
Benita Karlsson. Kvinnan som skrek och gapade!
Benita Karlsson. Kvinnan som skrek och gapade!

Sedan kom det en man ut som också började skrika och gapa, försvinn härifrån och sluta att fotografera, samtidigt som han gick nerför trappan emot mig. Jag fotograferade huset och mannen som var aggressiv. Han fortsatte -Slutar du inte fotografera tar jag din kamera och slår sönder den, skrek han. Jag hade inte gjort något fel, inkräktade inte på hans mark, så jag fortsatte att fotografera medan mannen närmade sig. Då skrek han, -Slutar du inte fotografera slår jag dig! skrek han.

Håkan Karlsson. Mannen som skrek, gapade och hotade att både slå sönder min kamera och slå mig!
Håkan Karlsson. Mannen som skrek, gapade och hotade att både slå sönder min kamera och slå mig!

Han stannade fem-tio meter ifrån mig. Jag frågade var det var frågan om, jag hade rätt att stå där jag stod, det var vildvuxen äng och våtmark, ingen trädgård i närheten och inga skyltar som förbjöd något! Men han satt visst över både lagar och regler, han var ju “fin godsägare”.

Helmershus
Helmershus
Helmershus
Helmershus
Helmershus
Helmershus
Helmershus
Helmershus Här kommer Håkan Karlsson skrikande emot mig!
Klicka på bilderna för att se dem i större format. Besök gärna vårt stora fotogalleri, länk finns i menyn - Click on the images to see a larger view. Please visit our large photo gallery, link is in the menu.
Share this

11 Responses to Helmershus – Djävulens hus?

  1. Haha vilken historia, jag trodde det var ett spöke som skrek först 😀 Måste folk vara så otrevliga :O

  2. Sorgliga människor som antagligen är de mest ensamma i världen. De är antagligen inte snälla varken mot varandra eller sig själva heller. De kommer aldrig finna det de söker eftersom de söker på fel ställe. De kommer aldrig haja grejen med hur mycket man får igen när man delar med sig. Bra att du inte lät dem skrämma dig. Det gjorde dem antagligen ännu argare. Man ska göra som Ferdinand när man träffar på sådana där. Hålla sig helt lugn.

  3. Ja, det var en spännande historia, riktigt spöklik. Vilka otrevliga människor, de är svåra att förstå. Hittade du stenbrottet förresten?

    • Ja, en del tror att de kan göra och säga vad de vill visst är det tragiskt. De hade bara bett mig att inte fota så hade jag inte gjort det. Just det stenbrottet hittade jag inte.

  4. Stefan Laine says:

    De är bra människor båda två, varför detta beteende kan jag inte svara på mer än att de kanske trott att det var en rekognosering innan inbrott. En teori

  5. Elisabeth says:

    Historien upprepar sig, jag fick samma behandling för ca två år sedan. Jag bodde i huset som barn och ville visa mina egna barn det när vi var på utflykt en eftermiddag, så vi ställde bilen på Tomarps gård 1km bort och promenerade fram på grusvägen bakom Helmershus. Vi kom kanske 100m ifrån när vi blev utskällda av frun…

  6. Rutger Gyllenram says:

    Vi hyrde ett hus på ägorna några år i slutet på 60-talet. Helmershus innehades, vad jag kommer ihåg, då av Anna Nilsson som kunnat köpa huset efter ett liv som först statarbarn, sömmerska och sedan företagare inom mode. Vi fann henne alltid vänlig och rättskaffens. Även kontakterna med Kennedys som hade Råbelövs gods gick smidigt då vi kunde utnyttja deras vägar för att komma till stan. Överhuvud taget så var området trevligt och alla samarbetade. Det du beskriver är mycket tråkigt och det är bra att du dokumenterat det så väl. Låt oss hoppas att husets ägare nu kommer till insikt och plötsligt blir vänligt inställda till besökare. Det är den vackra bygden värd.

  7. Oj, oj vilken story!!! Vad obehagligt att bli påhoppad sådär 🙁